Vintern 2013 flyttade vi in i vårt hus. Jag var tvungen att nypa mig i armen, en gammal vitputsad gård från 1800-talet med en tomt på nästan 2000 kvm. 

Trädgården var vacker men vildvuxen och snart började drömmarna ta form. Det första som behövde göras var att röja en hel del oönskade växter som letat sig in. Då pratar jag inte bara om 30 meter kirskål och 6 kvm brännässlor utan även självinflyttade större träd och buskar. 

Medan jag grävde och röjde växte drömmarna. En ny köksträdgård med odlingslådor anlades våren 2015. Den fick ersätta ett gammalt potatisland fyllt med smultron, oregano, men framförallt diverse envisa ogräs. Även den anslutande rosrabatten och perennrabatten fick sig en uppfräschning och rensning. Den lilla gången av sjöstensplattor genom oreganosnåren grävdes upp och en ny bredare gång med singel och trampstenar tog plats och vi fick en naturlig väg ut genom trädgården. El drogs fram och armeringsportaler svetsades samman. Stopp. 

2016 var året då livet påkallade min uppmärksamhet och tvingade mig sänka tempot, mina superkrafter tog slut. Mina 2 små barn, min man, min karriär, min trädgård och mitt ego, jag räckte inte till överallt. Jag lämnade inte trädgården, men jag lät den ta hand om mig ett tag, istället för tvärtom. Trädgård är läkande. 

Det kan vara klokt att inte skynda fram med en trädgård, att låta ideér på hur man vill ha det få ta sin tid, att fundera över olika alternativ. Men framförallt att sätta en långsiktig plan att arbeta efter, med en prioriteringsordning på de olika delarna.  Den tiden fick jag och när energin kom tillbaka fortsatte jag arbetet att skapa min och andras drömträdgårdar. Följer ni mig på instagram kan ni få ta del av mina trädgårdar där. @cangardgarden